(Carl Michael Bellman, 1740-1795. This is based on his style of writing.)

 

Till min Katarina, teatraliska diva
Till dig min vackraste dikt jag vill skriva
För ditt rödaste hårsvall och klänning så blå
Och ögonen dina så underbart fina
De lyser som sol när på scenen du stå
I staden jag ser dig, och efter dig vandrar
Det skönaste som nånsin i Stockholm mått gå
För dig jag har känslor, och endast för dig,
Och besvärligt jag har det att tygla mig
Så ljuva Katarina, min längtan, min lilja
Sök dig till mig och uppfyll min vilja
Du vet ej vem jag är men jag tror du förstår
Att jag är runtomkring dig och vet vart du bor
Så min Katarina, min vackra gudinna
Om du vill ha mig så står jag att finna
På Kungsholmsbrogatan mitt i Stockholms stad
I huset som bär upp en mörkgrå fasad
Jag väntar dig lystet, båd natt, kväll och dag
Ej att någon har åtrått dig så starkt som jag
Så min Katarina, du älskade mö
Ge mig dig hjärta så ej någon må dö.